Efter en lång o rätt så tuff höst har det äntligen blivit jul. Men först tänkte jag berätta om lite som hänt under Höstkanten..
För Emma har börjart förstaklass och klarar sig bra med läxor osv. Kan läsa o skriva rätt så bra.
Är väldigt kreativ och har inte förstått ännu hur duktig hon egentligen är. Ställer stora krav på sig själv.
Ännsålänge är klassen liten. Vilket är en lyx. Endast 12 barn. Man kan ju hoppas att det håller ett tag till. Hennes klasslärare slutade nu innan jul och extrakläraren de hade blev deras klassförståndare. Hon är precis lika bra.
Oskar har börjat 7an. För han var det en stor omställning efter att ha haft samma klassförståndare i 6 år. Han ÄR välidgt duktig bara han vill. Men man behöver inte säga mycket merän att han e ju typisk tonåring:)
Hans lärare Eva är väldigt bra och är väl den jag har mest kontakt med.
Hasse och jag har börjat stå på loppis o sälja lite saker och det har vi gjort hela hösten. Eller rättare sagt han har stått men jag hjälp till. Min terapi...och skön social träning.
Vad har mer hänt: Jo en underbar tjej som jag tyvärr inte han lära känna mkt mer pga av olika omständigheter har gått bort i cancer. Endast 30 år gammal. Är så jäkla orättvist...
För ni som har följt min kamp de senaste 3 åren tänkte jag berätta lite om vad som hänt i mitt liv:
Fått dignosen lätt reumatisvärk+ allt annat man redan har. Vissa dagar har man så ont att man inte vet vart man ska ta vägen. Kan liksom inte slappna av. Ska till våren börja ny rehabilitering.
Det med blandade känslor men samtidigt et måste. Börja komma igång o få reda på hur mkt o vad man kan jobba med. Har kunnat börja hantera ångesten på ett annat sätt. Jag vill rikta ett stort stort tack till dem vänner som har stannat kvar hos mig o förstått mig även om det varit tufft för dem med. Man har ju inte varit den bästa personen under denna tiden och jag har betett mig annorlunda under långa perioder. Har inte varit mig själv...
"
Det finns dock en person som jag har ansett vara min bästa vän som jag har skyddat då andra talat illa om henne. Vi hade jäkligt kul ihopa tyckte jag även om vi var väldigt olika och visst hade vi våra diskutioner. Vad gjorde jag för fel??Visst betedd jag mig annorlunda särskilt under tiden då min depression bröt ut. Visst saknar jag allt det vi gjorde ihopa och våra skratt vi hade. Men jag saknar inte att du sårade mig. Jag har läst igenom de kort du skrivit till mig om och om igen...Jag förstår inte...Varför ansåg du helt plötslig inte att jag var en av dina närmsta vänner??och att jag aldrig hade varit det??Jag förstår det inte..När jag läser dina kort skriver du hur skönt det var att ha mig som vän tillbaka och att du hade saknat det vi hade som vänner. Detta kortet fick jag då vi blev vänner igen efter att varit ovänner under en period" Nu så vill du återigen ointe veta av mig!Du tittar inte åt mitt håll, underviker mina barn.FAN VAD DU SÅRA MIG"!!!!!Men jag har lagt det bakom mig nu och kanske du ngn gång vill prata med mig igen"Igår var det julafton och vi hade det mysigt+ det lilla vanliga jultjafset:)
Vi åt gott jag, Hasse, mamma, rickard, benjamin, Emma och Oskar.
Barnen blev glada för sina julklappar. En present var extra detta året. Den var till hela famlijen.Det var ett nintendo wii. På kvällen då gästerna gått spelade vi hela familjen och vilka skratt det blev.
En helt underbar julafton!!!