Funderar starkt över att skriva den där boken jag och min kompis "Q" och jag pratade om. Vi tillsammans har kommit på en bra rubrik:
"Vi är sjukskrivna men inte dumma i huvudet"
Man har ju varit med om en hel del under dem här 3 åren som sjukskriven.
Har sett och hört mycket som man borde skriva en bok om. Erfarenheterna är många. Inte bara dem stora missuppfattningarna om sjukskrivna särskilt inom en viss grupp. Ibland blir man behandlad som om man är dum i huvudet. Man är sjukskriven som i mitt fall panikångest osv...Då kan man ju inte förstå någonting. Jag har ju under många herrans år varit och är intresserad av människan, dess funktion och beteende. Läst mycket på egen hand. sett program osv...
Var ju inne på ett tag att bli obduktionstekniker eller liknande men insåg att utbildningen var lite för krävande för mig...
Så pga av mitt intresse så blir "sjukvården" genast misstänksamma. Kanske är hon hypokondriker. Alla tror ju förstås inte det men visst har en hel del lyft på ögonbrynet pga av min kunskap...Mkt på gång just nu...
