Orken

Den där orken som man behöver finns inte där känns det som när man mest behöver den. Det har blivit lite för mkt på sistonde av allt. Min tillflykts ort är faktiskt min praktiken. Där får jag koppla bort allt osm har med hemmet o privatlivet att göra. Här kan jag bara vara.Känns så underbart skönt. Att man sen har supertrevliga arbetskamrater gör bara det hela ännu bättre. Missförstå mig inte nu:)jag älskar min familj men alla behöver vi vår egentid där vi kan koppla bort. Ja slappnar omedvetet av när jag e på min praktik. Och eftersom det är ngt jag har svårt för är det bra för mig att göra ngt utöver det jag brukar. Idag är det pyssla om mig dag medans min älskling jobbar. gör allt i min takt. fixar lite med tvätt,kollar tv,fixar middag o ikväll ska jag göra en ost o skinkpaj med krispig bacon till kvällsmat

sorry...

Dagarna springer iväg och tänk jag har glömt skriva i bloggen..skäms på mig:) Man har dock inte varit sysslolös i dagarna nästan tvärtom. Förutom praktiken 3 dagar denna vecka har resten av tiden gått till att försöka få undan dessa j....a kartonger. Hata är ett ord jag absolut inte gillar för det är ett starkt ord som missbrukas allt för ofta. Men jag kan nästan säga att jag hatar kartonger:) Vart kommer alla sakerna ifrån????Jag har rensat o rensat o rensat.Kastat ett o annat o ska sälja eller skänka bort en del.
Men har det blivit mindre??nja...lite grann. Däremellan alla sysslorna har jag skänkt mig själv en liten vilo stund för att koppla väcka all stress och har det gått bra?nja..för det mesta. Vilostunderna har inte inneburit ligga o sova eller vila alla gånger utan 2 ggr har jag jag gått hem om brorsan o gått ut med min lilla gumma celine..saknar henne här hemma. Mest av allt har jag saknat min Rex denna vecka. Saknaden har varit olidligt stor. igår den 4 maj på morgonkvisten för ett år sedan fick killen somna in Han mådde så dåligt och det skar i hjärtat o se honom lida..JAg minns dagarna innan lördagen den 30/4 då vi hade kalas. han var så duktigt o snäll mot alla som var på kalaset och tom elsa som var lite rädd tyckte om honom..fina rex.
Såhär skrev jag i bloggen den dagen:

Skulle skickat iväg detta blogginlägg för längesedan men det har inte blivit gjort.
Rex rehabilitering gick inte som väntat.
Den 4 maj strax efter klockan 9 somnade Rex stilla in.
På måndagen 2 maj var vi ute som vanligt. Gick vår runda till augustenborg och rastgården. Han busade och lekte. Stannade även till och pratade en bra stund med Annika som vi träffa på vägen hem..

Sedan på eftermiddagen ville eller rättaresagt han verkade ha svårt för o kissa. Jag ringde till Hagaveterinären och vi kom överens om att avvakta tills dagen efter om det inte försämrades.
på kvällen mådde han sämre..Frossade och kunde inte kissa..vi förstod inte att det berodde p smärta...åhh mitt lilla hjärta..Jag förstod inte att det var så dåligt med dig som det var,,Du vankade av och an under natten och sökte närhet:( och jag sa gå och lägg dig(snällt dock)..
Ville att Emma inte skulle bli störd i sin sömn. Han gick nämligen in till henne och ville ligga där..
Åhh mitt hjärta.hoppas du förlåter mig..
Älskar dig så mkt och saknar dig ngt enormt.

Ja på minnesdagen hae vi lilla anki på bordet tillsammans med ditt foto. Du har det bra nu och det är det viktigaste.
glömde skicka iväg inlägget förra veckan så nu komemrdet istället;)

Just nu skulle jag kunna slänga mig i sängen o sova någon timme. Men sånt har vi inte tid med nu. sitter o kollar på celine när hon ligger intill mig o sover. Hon verkligen stormtrivs. Känner mig taskig för mång är det som om jag försöker ta avstånd från henne. kanske beror det på att jag förebereder mig på att hon kanske inte finns sålänge till. Men det är ju ngt jag inte vet egentligen. Hon kan leva allt från ngn månad till 1 år eller 2. Kanske är det ett sätt att inte bryta ihopa när hon väl får somna in. Kan liksom inte föreställa mig ett liv utan henne. Hennes bedjande blick när hon vill ha något. Hennes krafsande i golvet på nätterna när hon sover.. Jag njuter av varje sek med henne.

Nä nu kallar hon...Dags för långrunda och sen iväg till praktiken..

konstig känsla

Igår var det det dax..Men vilken obehaglig känsla och varför kändes det lite jobbigt?

Många undrar(ja dem få som kankse läser min blogg) vad jag pratar om. Igår var det möte med mäklaren på Erik Ohlsson och Suada som skulle flytta in i "vår" lägenhet op rödkullastigen.. Där vi har bott i sååå många år, och alla minnen som sitter inristade i själen på lägenheten. Både gott o ont. Lägenheten har dessutom Hasses mamma bor i sen slutet av 60 talet innan vi köpte den.

 Efter besöket körde vi Suada hem och på kvällen skulle vi ses igen i lägenheten för att visa henne runt lite mer o berätta lite saker. Inget vi måste göra men hon var så trevlig och vi ville underlätta för vår underbara vaktmästare Björn. När vi kom bort så ringde vi på vår egen dörr...guuud vilken märklig känsla. Men allt gick bra:)

slutet är nära..

Det bär emot att behöva ta sig till gamla lägenheten idag.. Det är bara det där sista lilla som ska rensas undan. Kan liksom inte slappna av förräns vi e färdiga. Imorgon kommer städfirman. Hade aldrig orkat och hunnit själva. På måndag har vi tillsyn på lägenheten. Det är inte en besiktning utan bara en allmän koll så avlopp e ok, element e ok. Tröttheten kom över mig nu..Men det är bara till att skaka av sig det och snart ge sig iväg:) Ska bli underbart väder idag o lite varmare sägs det. Får lita på solguden:)


Brukar läsa Ulltussens blogg.. Så härligt och läsa om deras kärlek till foderhunden Alize. Fotot här nedan är från valputställningen och Alize träffade på En hund som var så läskig.. Han rörde inte på sig men var ändå så stor:)

Igår var det sista dagen på coachinggruppen...Lite ledsamt men samtidigt kan man inte vara kvar i det gamla. Man behöver komma framåt för att utvecklas. Vi i "agent"gruppen har kommit varandra så nära och igår fälldes en del tårar. Istället för det gamla tråkiga diplomet gjorde vår kära Gitte ngt för oss alla som betydde mer en ett "trist" dipolm. Vi fick alla ställa oss framför gruppen och sedan fick alla säga något positivt om en och sedan fick man själv säga vad man tyckte tiden i gruppen hade gett en.. Alla var så duktiga:) Det som fick oss alla all bl så rörda och då en del tårar fälldes var när vår kära Marianne tog sina första steg hos oss med protesen...Alla jublade och vi blev så glada för hennes skull. Denna grupp har gett mig så mycket kärlek. Tänk alla gångerm an mått pyton men ändå gett sig fan på att man ska ta sig dit. Väl där har humöret vänt och man har gått därifrån med ett leende på läpparna..

Så alla ni som har turen att få Gitte Laserow som coach ska vara glada..Hon har alla fått oss att känna att vi faktiskt duger som människor. Har även fått oss att göra saker som vi kanske aldrig annars vågat. För vissa var det jobbigt men det lättade ju mer man försökte..

Tiden rinner iväg såg ja! In i duschen och sen väntar en sista rensing i gamla lägenheten.

Avslutning

Imorgon är det en dag som jag helst inte vill ska komma. Det är avslutning på en grupp som har kommit att förändra mig. Jag var sååå skeptisk att börja i gruppen på Eductus. Vad skulle jag göra där? Det lät bara sååå himla tråkigt o menigslöst.

Jag tog mitt ansvar att ta mig själv nacken och faktisk pröva på. Man kunde ju inte förlora på det. Men vad var jag egentligen rädd för? Första dagen var jag som ett åskmoln. Men ganska så snabbt smälte jag:) Jag började med att gå i en grupp där vi pratade om hur man söker jobb, vad är bra sätt o vad är mindre bra osv..Den gruppen gav mig inte så himla mkt med det var absolut inte dödstråkigt. Träffade ju goa vänner där. Grupp 2 handlade om hälsa, mindfulness. Ibland lite mkt fakta på tavlan men mycket lärorikt. Den grupp som varit helt klart favorit har varit torsdagsgruppen wow vilket gäng!!!Vi var alla så olika men på något sätt har vi ändå kommit så bra överens. Sen så kommer vi till den person som förändrat gruppen. Gitte! Vilken kvinna. 
Hon säger saker som vi alla vill säga och tycker är bra men som inte vågar.
Ifrågasätter ställer krav ger oss umaningar och samtigt får vi beröm. Tänk om alla hade haft en coach som hon! Önskar henne all lycka på nya arbetsplatsen.
Vi kommer att sakna henne, men vi har lovat oss själva hela gruppen att hålla kontakten på ett eller annat sätt.
Nu väntar en ny tid framför mina fötter!
 

nytt hem...

Till helgen har vi nu bott i vårt nya hem i 3 veckor...Det tog hela 13 år att komma till skott och flytta.

Vi skulle bara bo på rödkullastigen i 2-3 år  för o spara. Men mkt annat kom emellan o hände i våra liv så det blev såhär istället. Var meningen vi skulle flytta till hus men vi kände att pengarna inte riktigt räckte till så vi sökte andra möjligheter och fann detta istället. Nöjd? Japp:)lite småsaker som skanska behöver fixa till. Lite små missar men änsålänge har dem varit väldig tillmötesgående:)

Ska bli skönt att kunna börja tänka på det vi har nu. Har inte avslutat gamla lägenheten o det ska göras nu i helgen..Några grannar kommer man och sakna men hoppas vi kommer och behålla kontakten såklart. Är stolt över mig själv. Har uppnått ett av mina mål och det har varit att flytta utan att känna panik i kroppen med ångest osv...

uppdatering..

Celine började med sina kortisontabletter 27 februari och har nu gått på dem lite merän 14 dagar.

Kissade enorma mängder dem första dagarna men nu har lugnat sig lite nu.

Däremot har hennes aptit blivit ännu mer än tidigare. Hon har alltid varit glad för mat o tiggt men nu är det emellanåt som om hon inte ätit på flera veckor.så beter hon sig. Är ju en biverkning av kortisonet. Dock håller hon inte på så hela tiden utan mer om vi sitter o käkar eller liknande.

Annars så händer det en del i mitt liv. Flyttar om 2 veckor. Något som vi skulle gjort för längesen men först nu har vi kommit till skott o hittat ett alternativ till vårt drömboende..

Känns bra:) Det har varit intensiva veckor.

Trodde sist jag skrev(14/4 idag) att jag skrivit färdigt detta inlägget för länge sen och postat det.

Men tydligen inte. Är allt för slarvig med bloggen.

I februari gjorde ju celine sin sista operation. Man upptäckte ju då metastaser på lungan. En månad efter skulle vi kolla med en röntgen om cancern hade spridit sig och med den försöka få en uppfattning om hur länge hon kanske klarar sig.

Det här e före o efter bilder från röntgen:Bilden till vänster är efter och bilden till höger före

Tråkigt besked...

För en vecka sedan tog jag ett belsut att kontakta veterinären igen för o kolla upp Celine.
Vi hade bestämt att inte operera men veterinären tyckte att celine var så pigg o fin för sin ålder så det vore synd att inte ta bort knutan. för skulle du nu vara melanom så sprider det sig snabbt.

Vi gav ok till detta och bokade en ny tid. Brorsan(Petar)och jag lämnade Celine hos vet på morgonen..Det kändes i halsgropen o lämna henne denna gången. Hon skulle röntgas inna operationen. Strax innan halv elva ringde Lucas från Hagaveterinärerna. Dem hade röntgad vår tjej o tyvärr hade hon metastaser på lungorna. Väldigt små knutor som hon inte änsålänge verkar besväras av. Så när såren har läkt om cirka 10 dagar börjar vi på kortisonbhandling livet ut för att på så sätt skona henne från att knutorna växer. Men den dagen hon visar tecken på att inte mår bra får hon somna in. Hon ska inte lida..

HOn var så groggy hela kvällen igår och mansik. Av hunger.påverkad av narkosen. Hon tiggde intensivt och hoppade upp med frambenen i hasses knä o började slicka på hans tallrik.
Så har hon aldrig gjort tidigare...Älskade gumman...om en månad kommer vi röntga henne på nytt för och se hur och om metastaserna spridit sig mer..

nytt år....

Får börja med uppdatering om Celine...Allt har läkt bra och hon verkar må bra efter allt som hänt kring henne...Däremot har vi märkt att avföringen e lite fastare än förr nästan åt det hårda hållet..Vet inte om det beror på kastreringen..Men änsålänge verkar hon må bra....dock är hon i den åldern att sannolikheten att hon får fler knutor är stor. Hon har ju 2 stycken små små små dem har dock inte växt så vi får se fram till nästa gång hon löper vad som händer och samtidigt känna igenom henne 1 gång i veckan...Hon är pigg och glad med tanke på att hon börjar närma sig 10 års ålder. Man får njuta av varje minut man har med henne.


Vi förlorade Rex i Maj 2011,en tid efter förlusten av hans bror..Det har varit en mkt tung tid efter hans bortgång och saknaden har varit enormt stor. Det var en lärorik tid men mkt jobb. Dock inget vi ångrar. Bara dagarna efter kom celine på besök och det var då vi upptäckte knutorna i juvern. Operation var en faktum och väl efter konstaterades elakartad juvertumör dock med minimal chans för spridning av metastaser. Dem fick bort allt. När hon sen löpte i höstas så upptäckte vi nya knutor och vi kastrerade och tog bort knutorna. Alla organ såg bra ut.

Älskade lilla Boss Saras lilla chiuhuahua gick bort alldeles för tidigt pga av sjukdom.
Boss passade jag en hel del innan vi skaffade rex o simba.
Lilla myskillen. tom Hasse som inte är en fan av små hundar smälte när sara kom o lämnade honom. Jag var lite orolig när han helt plötsligt var borta på natten.. Jag lyfte på täcket o han hade lagt sig för o sova i mitt knäväck. Fick sen veta att han brukar ligga så..Han var så mysig och vilken charmör han var.

Hela året har varit så intensivt med alla dessa händelser med hundar som blivit sjuk hundar som gått bort. Klydd med min praktikplats. Sedan satte vi ut lägenheten på försäljning o allt kring det.
Undrar hur man ibland orkar...