tankar o funderingar...

Funderade på idag hur hundägare egentligen orkar med...
Jag hade bara rex i knappt ett år och simba 3 månader...saknaden efter rex var hemsk o idag kan jag/vi ha stunder där man fäller en tår för man saknar honom. Men Celine har vi "ju haft" sen hon var valp..Celine är ju min brors hund men har varit enormt mkt hos oss i perioder. Dels för o avlasta och för att vi tycker det är så kul. Hon ha varit ett stort stöd för mig när jag var som sjukast o därför gör jag allt för att vi ska ha henne i liv så länge som det går..Man vet ju inte hur framtiden ser ut och hur länge hon kommer finnas hos oss. Så vi passar på o njuta vare sekund hon e här. Även om hon emellanåt e rätt störig:) Har ju gått halvår mellan borttagning av tumörerna och min känsla säger att det inte är sista gången..Faktum är att jag tyckte mig känna en liten ärt stor knuta till på halsen som vi missat denna gången. På måndag ska vi ta bort stygnen och jag ska då be dem kolla den på halsen och känna igenom henne en extra gång.. Jag gör allt för min tös...
För er som kanske undrar varför man inte nämner simba lika mkt ni sak få svaret nu. Kanske beror det på att allt var så intensivt dem 3 månaderna och vi han liksom inte få den nära kontakten med honom som med Rex. Men visst saknar vi vår sötnos med...Varje gång jag går på toa:)ser jag två märke efter hans tänder vid knäet. Han ville inte bita just mig men som med vissa hundar när dem gör utfall vid hundmöte så nafsar dem det som står närmas. I detta fall mig..

Uppdatering..

Lite uppdatering sen sist..
Allt gick bra. Vi tog taxi till veterinären och väl framme skrev celine in. Hon tittade lite konstigt på mig när jag gick och trodde att hon skulle följa med mig men stanna snällt kvar med sköterskan o gjorde inga protester. Kändes som en lång väntan..Eftersom vi bestämde att hon skulle kastreras då det blev 2000 billigare då hon ändå redan var nedsövd så passade vi på att göra det samtidigt.

Knutan på halsen och den i juvern var som vi väntade tumörer och eftersom tidigare provsvar sen i sommras på den gamla juverknutan var elakartad tumör så gjorde vi ingen odling denna gång då de fick bort allt..Jag upptäckte knutorna i tid o på det sättet hade det inte spridit sig. Det gjordes en röntgen på Celine. Alla organ så bra ut..Men framtiden får visa om det kommer fler tumörer. Känslan jag har nu är att det är nog inte dem sista. Så en gång i månade kanske oftare måste vi känna igenom henne. När klockan närmade sig halv 6 åkte Hasse och jag och hämtade Celine.
Vi fick båda en klump i halsen då vi såg henne komma gående. Gråten var inte långt borta. Eftersom hon har sår på halsen kunde hon inte ha den traditionella kragen utan fick en såkallad klänning. Inte världens bästa konstruktion men Celine klagar inte och då säger vi inget. När vi kom hem la hon sig och vila och en stund senare fick hon lite mat. Måde nog lite illa för hon åt inte så mkt och var inte glups som hon brukar. Inte förrän fredagkväll åt hon lite bättre.

Jag hade annonserat efter en hundbädd till Celine och jag hittade ne tjej som ville sälja sin biabädd för 300 och det var ju ett mkt bra pris. Hon litade på mig och sa det var ok att betala i dec. Efter att hon försökt och rengöra bädden(den var 4 år gammal) så messa hon och sa att vi fick den..Den var lite missfärgad och ett litet litet hål men dåg mkt bra ut i mina ögon ändå. Så denna underbara människa gav oss den. Celine älska den!!
Hon visar inga tecken på smärta men vi tar det ändå väldigt lugnt. Vi vill inte ha nga bakslag!
Måste även berätta att Emma gjort ett fint örngott till mig på syslöjden..Det var sååå fint:)

dagen d

Det är morgon och just idag vaknade jag lite tidigare än jag brukar..Ganska skönt. Celine sovit hela natten utan att störa mig som hon brukar. Nu medans jag sitter i köket ligger hon i min säng o myser..Strax är det duschen som gäller så man vaknar till liv...

Det börjar närma sig..

Onsdag och det börjar närma sig op-dagen. Nervös? Nja både ja och nej. Försöker tänka positivt men samtidigt vara beredd på att allt kan hända. Just nu ligger hon o vilar på golvet och snart e det dax för långrunda. Ikväll ska vi duscha henne hos farmor..

händelsernas år...

Har lovat mig själv varje gång jag öppnar bloggen så sak jag uppdatera den oftare..Det har ju tyvärr inte blivit så... Kanske är det för att det blir liksom en bekräftelse på att Rex faktiskt inte finns mer...Han e det första jag ser när jag öppnar upp bloggen. Det har varit några jobbiga månader sen i sommras...så mkt har hänt att man undrar hur man orkar med..

Först fick vi ta bort älskade Rex 4 maj...Dagarna efter kom brorsans Celine på besök som är npgon som stöttat mig mkt när jag inte mått bra och som varit mkt hos oss genom åren..

Vi upptäckte att Celine hade en knuta och som hon opererades för...Visade sig vara elakartad juvertumör men dem fick bort allt och risken för spridning var minimal..

För några veckor sedan upptäckte Hasse en knuta på hennes hals och han bad mig känna men jag kände bara hud..Men saken var den att jag hade ju kännt fel. åhhh,,,

Häromdagen kände han den igen och tyckte att den hade växt men var osäker...Han bad mig känna...Och visst fanns det en knuta...Vi beställde genast en tid till Veterinären..Hon kunde avgöra trots samråd med Lukas om det var bara fettknuta..Men dem tyckte inte det kändes som det. Det bästa var att operera henne. Dem kände samtidigt på hennes juver eftersom den var svullen sen hon precis slutat löpa..Kände och klämde och sa avvakta någon dag om det går tillbaka men troligen har hon knuta där med:(..Min älskade gumma...Måtte det gå vägen..

Så på torsdag är det dags för op igen..

Något positivt har dock hänt..Har hittat Celines syster från kullen efter..Fina hedvig..