upp o ner...

Börjar med lite uppdatering om Celine..Vi var hos veterinären förra måndagen o skulle ta bort stygnen..Stygnen på magen togs bort och det så fint ut. När Lukas skulle plocka dem på halsen sa det plopp...o ut rann vätska..Det hade inte läkt..Han sydde ett stygn för att det inte skulle vara helt öppet. Han gjorde det utan bedövning o Celine låg så fint o sa inte ett ljud..

Det tog knappt 2 dagar sen hade stygnet gått upp igen. Men dem ansåg att vi inte skulle sy igen då det inte hjälpt innan utan skulle ge det en chans o självläka..Rengöra 2 ggr om dagen o hålla koll så det inte blev infektion. Såhär veckan efter ser det faktiskt ut att vara på god väg att ha läkt helt.
Min älskade Celine. Är så glad att brorsan låter mig ha henne så mkt. Även om det är hans hund så känns det faktiskt som min med.

Häromdagen när vi gick ut för sista kiss rundan träffade vi på en tjej som bor i huset brevid med sin springerspaniel. Han e så snäll men rädd för större o mörka hundar pga av en händelse som liten. Jag frågade såklart ägaren om det var ok att vi stod o prata ändå även om han morra o hoppa lite. Celine luktade i luften o nonchalera honom. Efter bara några minuter börja han mer gny o pipa lite gå framåt o sen backa..Ägaren var så förvånad för det beteendet hade hon aldrig sett..Nu var han nyfiken på Celine...När han börjat varva ner så fråga hon om det var ok att låta han hälsa o ja sa ok men påpeka att Celine kan skälla till om det blir för mkt. Jag släppte henne o dem lukta på varandra..Hon skällde till och trots detta blev han inte rädd o gjorde lekinviter:) Tom Celine som inte brukar leka jaga honom o lekte ett par sek..Allt gick mkt bra.


Själv så går dagarna fort som attan...Mycket man sak hinna med men man hinner med hälften. Hälsan är den bästa men man kämpar på. Har börjat på Eductus o går dit 2 ggr i veckan och har samtal 1 gg i veckan med min coach Anna. Än så länge går det åt rätt håll.
Måste även berätta att jag var på malmö valp för 26 november. Detta gjorde jag dels för att äntligen få träffa Monica Ottosson igen. Sist vi sågs var på malmö djursjukhus då vi hade simträning. Sen ville jag ju se hennes fina Alize som skulle ställas ut.
Så jag fick träffa Alize Monica och hennes man. Vad jag inte visste var att jag även skulle få träffa en av valparna från en av monicas kullar. Fina Geisha och hennes matte jenny och pia.
Vad jag kom på då var att Jenny och jag faktiskt gått i samma skola och om jag inte har helt fel så har vi kanske vi gick i samma klass åså. Världen är bra liten..

Geisha med matte

Fina Fei

tankar o funderingar...

Funderade på idag hur hundägare egentligen orkar med...
Jag hade bara rex i knappt ett år och simba 3 månader...saknaden efter rex var hemsk o idag kan jag/vi ha stunder där man fäller en tår för man saknar honom. Men Celine har vi "ju haft" sen hon var valp..Celine är ju min brors hund men har varit enormt mkt hos oss i perioder. Dels för o avlasta och för att vi tycker det är så kul. Hon ha varit ett stort stöd för mig när jag var som sjukast o därför gör jag allt för att vi ska ha henne i liv så länge som det går..Man vet ju inte hur framtiden ser ut och hur länge hon kommer finnas hos oss. Så vi passar på o njuta vare sekund hon e här. Även om hon emellanåt e rätt störig:) Har ju gått halvår mellan borttagning av tumörerna och min känsla säger att det inte är sista gången..Faktum är att jag tyckte mig känna en liten ärt stor knuta till på halsen som vi missat denna gången. På måndag ska vi ta bort stygnen och jag ska då be dem kolla den på halsen och känna igenom henne en extra gång.. Jag gör allt för min tös...
För er som kanske undrar varför man inte nämner simba lika mkt ni sak få svaret nu. Kanske beror det på att allt var så intensivt dem 3 månaderna och vi han liksom inte få den nära kontakten med honom som med Rex. Men visst saknar vi vår sötnos med...Varje gång jag går på toa:)ser jag två märke efter hans tänder vid knäet. Han ville inte bita just mig men som med vissa hundar när dem gör utfall vid hundmöte så nafsar dem det som står närmas. I detta fall mig..

Uppdatering..

Lite uppdatering sen sist..
Allt gick bra. Vi tog taxi till veterinären och väl framme skrev celine in. Hon tittade lite konstigt på mig när jag gick och trodde att hon skulle följa med mig men stanna snällt kvar med sköterskan o gjorde inga protester. Kändes som en lång väntan..Eftersom vi bestämde att hon skulle kastreras då det blev 2000 billigare då hon ändå redan var nedsövd så passade vi på att göra det samtidigt.

Knutan på halsen och den i juvern var som vi väntade tumörer och eftersom tidigare provsvar sen i sommras på den gamla juverknutan var elakartad tumör så gjorde vi ingen odling denna gång då de fick bort allt..Jag upptäckte knutorna i tid o på det sättet hade det inte spridit sig. Det gjordes en röntgen på Celine. Alla organ så bra ut..Men framtiden får visa om det kommer fler tumörer. Känslan jag har nu är att det är nog inte dem sista. Så en gång i månade kanske oftare måste vi känna igenom henne. När klockan närmade sig halv 6 åkte Hasse och jag och hämtade Celine.
Vi fick båda en klump i halsen då vi såg henne komma gående. Gråten var inte långt borta. Eftersom hon har sår på halsen kunde hon inte ha den traditionella kragen utan fick en såkallad klänning. Inte världens bästa konstruktion men Celine klagar inte och då säger vi inget. När vi kom hem la hon sig och vila och en stund senare fick hon lite mat. Måde nog lite illa för hon åt inte så mkt och var inte glups som hon brukar. Inte förrän fredagkväll åt hon lite bättre.

Jag hade annonserat efter en hundbädd till Celine och jag hittade ne tjej som ville sälja sin biabädd för 300 och det var ju ett mkt bra pris. Hon litade på mig och sa det var ok att betala i dec. Efter att hon försökt och rengöra bädden(den var 4 år gammal) så messa hon och sa att vi fick den..Den var lite missfärgad och ett litet litet hål men dåg mkt bra ut i mina ögon ändå. Så denna underbara människa gav oss den. Celine älska den!!
Hon visar inga tecken på smärta men vi tar det ändå väldigt lugnt. Vi vill inte ha nga bakslag!
Måste även berätta att Emma gjort ett fint örngott till mig på syslöjden..Det var sååå fint:)

dagen d

Det är morgon och just idag vaknade jag lite tidigare än jag brukar..Ganska skönt. Celine sovit hela natten utan att störa mig som hon brukar. Nu medans jag sitter i köket ligger hon i min säng o myser..Strax är det duschen som gäller så man vaknar till liv...

Det börjar närma sig..

Onsdag och det börjar närma sig op-dagen. Nervös? Nja både ja och nej. Försöker tänka positivt men samtidigt vara beredd på att allt kan hända. Just nu ligger hon o vilar på golvet och snart e det dax för långrunda. Ikväll ska vi duscha henne hos farmor..

händelsernas år...

Har lovat mig själv varje gång jag öppnar bloggen så sak jag uppdatera den oftare..Det har ju tyvärr inte blivit så... Kanske är det för att det blir liksom en bekräftelse på att Rex faktiskt inte finns mer...Han e det första jag ser när jag öppnar upp bloggen. Det har varit några jobbiga månader sen i sommras...så mkt har hänt att man undrar hur man orkar med..

Först fick vi ta bort älskade Rex 4 maj...Dagarna efter kom brorsans Celine på besök som är npgon som stöttat mig mkt när jag inte mått bra och som varit mkt hos oss genom åren..

Vi upptäckte att Celine hade en knuta och som hon opererades för...Visade sig vara elakartad juvertumör men dem fick bort allt och risken för spridning var minimal..

För några veckor sedan upptäckte Hasse en knuta på hennes hals och han bad mig känna men jag kände bara hud..Men saken var den att jag hade ju kännt fel. åhhh,,,

Häromdagen kände han den igen och tyckte att den hade växt men var osäker...Han bad mig känna...Och visst fanns det en knuta...Vi beställde genast en tid till Veterinären..Hon kunde avgöra trots samråd med Lukas om det var bara fettknuta..Men dem tyckte inte det kändes som det. Det bästa var att operera henne. Dem kände samtidigt på hennes juver eftersom den var svullen sen hon precis slutat löpa..Kände och klämde och sa avvakta någon dag om det går tillbaka men troligen har hon knuta där med:(..Min älskade gumma...Måtte det gå vägen..

Så på torsdag är det dags för op igen..

Något positivt har dock hänt..Har hittat Celines syster från kullen efter..Fina hedvig..

Försök 3

I omgångar har jag försökt få igång bloggen men inte lyckats något nämvärt. Första omgången skrev jag om Rex rehabilitering men som inte lyckades bra och han fick somna in vilket jag berättade om i förra avsnittet...

Det har varit jobbiga månader men vi har tagit oss igenom det..
Saknaden är enorm emellanåt men samtidigt skrattar man åt dem fina minnena man hade med honom.
Varje dag går jag förbi rastgården som var den sista rundan han gick ordentligt...Ibland känns det som om jag ser honom sitta där på bänken vilket var ett sånt fint minne..

Det är nu sommar eller rättare sagt en jäklit tråkig en..Som om det vore en jäkla lång höst...
Har nog inte varit med om att det regnat och åskat så mkt under så lång tid när det varit sommar.. Visst har vi haft varma dagar men inte alls som förra sommaren..Hela lovet har ju gått..Barnen börjar skolan om 2 veckor...Stackars barn...Känns som man inte gjoprt ngt med barnen...tråkigaste någonsin för min del..
Visserligen har man haft fullt upp med praktiken jag är på nu men ändå...
Emma har varit 2 veckor på kollo som hon älskar. Dem har haft superkul och om det finns plats åker hon snart iväg på andra kuligheter:) nu sprang tiden iväg och det är dags för mig att bege mig...synes..

Som förbinder himlen och jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom regnbågsbron.
Där finns kullar och dalar, med mjukt gräs.
Där leker våra älskade och saknade vänner
hela dagarna.
Där finns vattendrag med friskt rinnande vatten,
Solsken som håller dem varma.
De gamla och sjuka djuren blir friska och unga på nytt,
precis som vi minns dem.
Djuren är glada,
men de saknar något.....
Någon som betydde allt för dem,
och som blivit lämnad kvar...
Varje dag lever de sitt liv i lycka lek och harmoni.
Tills den dag kommer, då en av dem stannar upp.
Blicken skärps, öronen spetsas.
Och plötsligt flyger dom iväg över ängarna.
Du har blivit sedd.
Ni möts i en omfamning som varar för evigt.
Ditt ansikte blir kysst,
om och om igen.
Dina händer smeker honom/henne
som så många gånger förut.
Och du möter återigen blicken från den som så länge saknats i ditt liv,
men aldrig glömd, och som haft en egen speciell plats i ditt hjärta.
Sedan korsar ni regnbågsbron tillsammans
För att aldrig mer skiljas åt.

Inte meningen att man ska må bra..

Man har haft vad är det nu 2 veckor med ingen ångest men fysiskt inte så bra. Kan ju aldrig vara perfekt.

Förresten! Rex har hämtat sig rätt bra tycker jag efter kastreringen hittills iallafall.
Han får kämpa lite med att bajsa fortfarande men kanske beror på stygnen?Sen så har han inte fått den motion han behöver men vi har varit försiktiga med tanke på stygnen.

Skulle skickat iväg detta blogginlägg för längesedan men det har inte blivit gjort.
Rex rehabilitering gick inte som väntat.
Den 4 maj strax efter klockan 9 somnade Rex stilla in.
På måndagen 2 maj var vi ute som vanligt. Gick vår runda till augustenborg och rastgården. Han busade och lekte. Stannade även till och pratade en bra stund med Annika som vi träffa på vägen hem..

Sedan på eftermiddagen ville eller rättaresagt han verkade ha svårt för o kissa. Jag ringde till Hagaveterinären och vi kom överens om att avvakta tills dagen efter om det inte försämrades.
på kvällen mådde han sämre..Frossade och kunde inte kissa..vi förstod inte att det berodde p smärta...åhh mitt lilla hjärta..Jag förstod inte att det var så dåligt med dig som det var,,Du vankade av och an under natten och sökte närhet:( och jag sa gå och lägg dig(snällt dock)..
Ville att Emma inte skulle bli störd i sin sömn. Han gick nämligen in till henne och ville ligga där..
Åhh mitt hjärta.hoppas du förlåter mig..
Älskar dig så mkt och saknar dig ngt enormt

Tuff dag...

Gick upp lite tidigare än vanligt imorse för att slippa stressa.. Skulle hoppat in i duschen innan Hasse hämtade mig och Rex men kom aldrig så långt. Valde att sätta mig i soffan och hålla Emma sällskap medans hon åt frukost. Strax innan 8 ringde Hasse och vi gav oss iväg. Kände mig ganska så lugn faktiskt. Väl framme registrerade vi Rex och följde med sköterskan för att lämna honom i buren. Han ville inte stanna i buren och gjorde en liten protest men vi lyckades stänga dörren..Hunden i buren brevid var lite orolig och det kände antagligen Rex av.. En stund till så åker vi och hämtar honom..

Vet besök

Har nu hunnit smälta Rex besök hos Veterinären. Han konstaterade Artros vänster fram och höger bakben. Var väl nästintill väntat. Tur dock att det inte var värre. Han får käka Seraquin livet ut mot det. Jag berättade även för vet att han hade problem med att bajsa. Han var inte hård eller lös i magen utan mer kladdig konsistens och så bajsa han 1-5 ggr per dag och väldigt lite.
När han hörde det sa han: hm...inte bra. kan bero på prostatan..Fick en klump i halsen..
Kanske var det värre med Rex än vad vi trott. Han har ju varit som han e nu sen vi fick honom tom blivit tuffare och piggare sen vi avliva Simba..
Visade sig att prostatan trycker mot ändtarmen och med hjälp av akstreingen kan den sjunka och det blir lättare för honom att göra sina behov.
Hjälper det inte är risken med tiden att han måste göra en stor operation som kräver 30 stygn och är smärtsam. Den kommer vi inte låta han genomlida..Så nu sitter man här och väntar på att det ska bli onsdag...nervöst...

Nu e våren kommen...

Ja man kan ju bara hoppas att våren äntligen är här... Dem senaste 2 dagarna då har vädret varit underbart skönt. I onsdags tog Rex och jag en mysig promenad mot Kulladalsparken. Passade på att träna lite samtidigt. Gå fint, ej dra. Små enkla saker. Han brukar gå rätt bra i koppel men hetsar gärna upp sig vid hundmöte. Det är det vi tränar mkt på nu. Efter en stunds promenad släppte jag in Rex i rastgården där han sniffade runt en stund. Till Rex lycka kom en tjej med sin rottweiler kille på 14 månader som var kastrerad. Dem lekte fint. Busade och hoppade lite men inte så intensiv lek som han lekte med chester. Igår tog vi en ny rund till samma ställe men det var inte så mkt lek denna gången. Men promenaderna hade satt sina spår.. Han halta och var trött i benen särskilt fram. Idag ska vi till Veterinären och kolla upp honom. Skulle vi gjort en då inom snarast men tyckte det passa bra nu.. Återkommer när vi varit hos vet i eftermiddag...

fortsättning 2010..

Efter trippen till Göteborg fortsatte Hasses semester. Jag minns tyvärr inte så mkt av vad vi gjorde:)
Sommaren var intensiv och första året någonsin som jag inte tog ett dopp i havet.
Det var åså denna sommar som vi blev hundägare för första gången.
Inte var det planerat iheller. Jag satt och tittade på en annons på blocket då jag såg att 2 st 8åriga hundar av ridgebackkorsning för räddningstjänstens räkning behövde ett hem.
Både Hasse och jag sa: vi tar dem..Tänkte vi efter egentligen på vad vi gav oss in på?
Nu såhär i efterhand så gjorde vi inte det. Hade vi vetat det vi vet idag hade vi kanske handlat annorlunda. Men vi ångrar absolut ingenting och det har varit en stor erfarenhet!
Det enda som idag är jobbigt tycker jag är att rex inte kan gå lös och inte gillar hanhundar.
Han är ett energiknippe av dess like och mkt smart. Brosan fick vi tyvärr avliva..

Första dagen då vi hämtade Rex och Simba gick till så här:

Vi körde inte på uppfarten men höga förväntningar och spända av att bli hundägare.
Men ändå avslappnade och glada och väl förberedda..
Micke visade in oss i stallet där dem bodde. Väldigt fint och stort utrymme.
Han släppte ut dem från boxen och min första tanke när jag såg dem va:
FY FAN VAD FULA DEM ÄR! Det låter hemskt men dem var verkligen fula. Inte som individer men utseendemässigt. Skitiga som tusan, luktade skit och var slitna. Men ändå så hade dem gått upp en del i vikt sen vi fick dem.
Uppmärksamheten blev för mkt och dem rök ihopa och ville inte släppa taget om varandra.

Blodet sprutade..Vi lyckades få isär dem och jag och "hundcoachen" Jennie Schedin som var på gården just då gick en runda med dem för att komma ner i varv lite.

I bloggen kan ni läsa lite mer om dem första veckorna..
Efter xantal behandlingar med antibiotika, bipsi hos vet och dem kraftiga utfallen då han bet brosan och mig vid 2 tillfälle och Hasse en gång var vi tvungna att avliva Simba.
Han var en underbar hund men utomhus när vi stötte på andra hundar och hans besatthet av mat gjorde att vi inte ansåg han pålitlig. Det var så synd. Han var sådan vacker hund och mysig men han mådde inte bra.
Idag har vi våran res kvar som inte saknade sin bror alls efter att han avlivades.
Han blev som en ny hund som vi fick börja om på ny kula med för nu började han våga visa sitt rätta jag:)
Han är busig, smart, mkt kontaktsökande.
Gillar inte alls andra hanhundar såvida dem inte är kastrerade. Vi tränar mkt kontakt, en del klicker. Skulle det dock bli ett helt appropåmöte med en viss hanhund då blir Rex som djävulen själv och man måste lägga han ner på marken för att han ska lugna ner sig.
Lägger han aldrig ner annars men i detta fallet funkar inget annat.
Han bokstavligen HATAR denna storpudel..Storpudeln är lugn harmonisk och bryr sig inte alls om rex.
Här kommer lite bilder på rex och simbas historia..



30/9 fick vår älskade Simba somna in. Hela dagen ägnades åt honom. Han fick ligga i sängen och mysa med mig. Han låg i soffan och ät ben som han älskade. Vi tog en lång runda i skogen och bara mös innan vi fick åka till Vet. Han fick en lugnande spruta innan han fick dem avgörande sprutorna. Fan vilken fighter han var! Inte ens efter andra sprutan slutade hans hjärta slå utan det krävdes 3 sprutor. Emma var med men satt utanför då han fick sprutorna och kom sen in för att säga farväl till honom. Det sved i hjärtat att behöva lämna honom där helt ensam:(
Saknar honom enormt fortfarande men det blir lättare och lättare.
Varje gång jag ska ducscha eller gå på toa blir jag påmind om Simba:)
Har ett litet ärr efter honom på mitt ben..

Hösten har sen bestått av att rehabilitera mig själv efter att ha slutat med mina antidepressiva.
Fan alltså. Det är inte lätt..
Har varit tufft för hela familjen och det har slitit på oss hårt allt vi gått igenom de senaste 5 åren.
Men vi ska klara det...

Sammanfattning 2010

Man kan inte annat än att säga att 2010 var ett händelserikt år. En del bra och roliga saker hände men även saker som man önskade aldrig hade hänt..

På vårkanten drabbades någon som står mig väldigt nära av bröstcancer.
Av alla människor på denna jord varför just hon???
En människa som är god ända ut i fingerspetsarna, aldrig har gjort en fluga förnär och finns där för en i vått och torrt.
Varför??

Folk har behandlat dig illa och trots detta ser du framåt och låt
er ingen trampa på dig!
Vi älskar dig...Stå på dig

Till sommaren planerade vi att åka iväg tillsammans och hitta på något och bara umgås.
Vi behövde det allihopa mer än väl...
Efter nga mindre missöde med transporten kom vi äntligen iväg.
7 pers och en stor buss...Kan det bli bättre?Ja fart mässigt:)Den var hastighetsbegränsad och trög som in i men vi kom iväg och det var det viktigaste:)
Tyvärr han inte barnen åka så mycket av karusellerna pga alla köer så lite besvikna var vi men ändå hade vi haft mycket kul.
Något som ingen av oss glömmer var spökhuset..Fan vad kul vi hade!!!

Fikapaus på vägen upp till Göteborg

Vettskrämda efter en tur i spökhuset!! Kul...

I poolen på hotellet

Trötta Barn...På väg hem

Det var en trevlig tripp till Göteborg och vi hade mycket roligt. Det bästa av allt förutom sällskapet var den goda hotellfrukosten. Hotellsängarna gillade inte jag... Dem var såååå mjuka att när jag och Hasse låg i sängen så sjönk vi båda mot mitten, så mjuk var den..
Jag gick upp och la mej i Korgstolarna. Kan ju säga att det inte var en skön upplevelse när jag vaknade...Ajajaj...
Sammanfattningsvis så är detta en resa jag gärna gjort om.
Vi hade mkt trevligt sällskap.

Fortsättning följer...