Tuff dag...

Gick upp lite tidigare än vanligt imorse för att slippa stressa.. Skulle hoppat in i duschen innan Hasse hämtade mig och Rex men kom aldrig så långt. Valde att sätta mig i soffan och hålla Emma sällskap medans hon åt frukost. Strax innan 8 ringde Hasse och vi gav oss iväg. Kände mig ganska så lugn faktiskt. Väl framme registrerade vi Rex och följde med sköterskan för att lämna honom i buren. Han ville inte stanna i buren och gjorde en liten protest men vi lyckades stänga dörren..Hunden i buren brevid var lite orolig och det kände antagligen Rex av.. En stund till så åker vi och hämtar honom..

Vet besök

Har nu hunnit smälta Rex besök hos Veterinären. Han konstaterade Artros vänster fram och höger bakben. Var väl nästintill väntat. Tur dock att det inte var värre. Han får käka Seraquin livet ut mot det. Jag berättade även för vet att han hade problem med att bajsa. Han var inte hård eller lös i magen utan mer kladdig konsistens och så bajsa han 1-5 ggr per dag och väldigt lite.
När han hörde det sa han: hm...inte bra. kan bero på prostatan..Fick en klump i halsen..
Kanske var det värre med Rex än vad vi trott. Han har ju varit som han e nu sen vi fick honom tom blivit tuffare och piggare sen vi avliva Simba..
Visade sig att prostatan trycker mot ändtarmen och med hjälp av akstreingen kan den sjunka och det blir lättare för honom att göra sina behov.
Hjälper det inte är risken med tiden att han måste göra en stor operation som kräver 30 stygn och är smärtsam. Den kommer vi inte låta han genomlida..Så nu sitter man här och väntar på att det ska bli onsdag...nervöst...

Nu e våren kommen...

Ja man kan ju bara hoppas att våren äntligen är här... Dem senaste 2 dagarna då har vädret varit underbart skönt. I onsdags tog Rex och jag en mysig promenad mot Kulladalsparken. Passade på att träna lite samtidigt. Gå fint, ej dra. Små enkla saker. Han brukar gå rätt bra i koppel men hetsar gärna upp sig vid hundmöte. Det är det vi tränar mkt på nu. Efter en stunds promenad släppte jag in Rex i rastgården där han sniffade runt en stund. Till Rex lycka kom en tjej med sin rottweiler kille på 14 månader som var kastrerad. Dem lekte fint. Busade och hoppade lite men inte så intensiv lek som han lekte med chester. Igår tog vi en ny rund till samma ställe men det var inte så mkt lek denna gången. Men promenaderna hade satt sina spår.. Han halta och var trött i benen särskilt fram. Idag ska vi till Veterinären och kolla upp honom. Skulle vi gjort en då inom snarast men tyckte det passa bra nu.. Återkommer när vi varit hos vet i eftermiddag...

fortsättning 2010..

Efter trippen till Göteborg fortsatte Hasses semester. Jag minns tyvärr inte så mkt av vad vi gjorde:)
Sommaren var intensiv och första året någonsin som jag inte tog ett dopp i havet.
Det var åså denna sommar som vi blev hundägare för första gången.
Inte var det planerat iheller. Jag satt och tittade på en annons på blocket då jag såg att 2 st 8åriga hundar av ridgebackkorsning för räddningstjänstens räkning behövde ett hem.
Både Hasse och jag sa: vi tar dem..Tänkte vi efter egentligen på vad vi gav oss in på?
Nu såhär i efterhand så gjorde vi inte det. Hade vi vetat det vi vet idag hade vi kanske handlat annorlunda. Men vi ångrar absolut ingenting och det har varit en stor erfarenhet!
Det enda som idag är jobbigt tycker jag är att rex inte kan gå lös och inte gillar hanhundar.
Han är ett energiknippe av dess like och mkt smart. Brosan fick vi tyvärr avliva..

Första dagen då vi hämtade Rex och Simba gick till så här:

Vi körde inte på uppfarten men höga förväntningar och spända av att bli hundägare.
Men ändå avslappnade och glada och väl förberedda..
Micke visade in oss i stallet där dem bodde. Väldigt fint och stort utrymme.
Han släppte ut dem från boxen och min första tanke när jag såg dem va:
FY FAN VAD FULA DEM ÄR! Det låter hemskt men dem var verkligen fula. Inte som individer men utseendemässigt. Skitiga som tusan, luktade skit och var slitna. Men ändå så hade dem gått upp en del i vikt sen vi fick dem.
Uppmärksamheten blev för mkt och dem rök ihopa och ville inte släppa taget om varandra.

Blodet sprutade..Vi lyckades få isär dem och jag och "hundcoachen" Jennie Schedin som var på gården just då gick en runda med dem för att komma ner i varv lite.

I bloggen kan ni läsa lite mer om dem första veckorna..
Efter xantal behandlingar med antibiotika, bipsi hos vet och dem kraftiga utfallen då han bet brosan och mig vid 2 tillfälle och Hasse en gång var vi tvungna att avliva Simba.
Han var en underbar hund men utomhus när vi stötte på andra hundar och hans besatthet av mat gjorde att vi inte ansåg han pålitlig. Det var så synd. Han var sådan vacker hund och mysig men han mådde inte bra.
Idag har vi våran res kvar som inte saknade sin bror alls efter att han avlivades.
Han blev som en ny hund som vi fick börja om på ny kula med för nu började han våga visa sitt rätta jag:)
Han är busig, smart, mkt kontaktsökande.
Gillar inte alls andra hanhundar såvida dem inte är kastrerade. Vi tränar mkt kontakt, en del klicker. Skulle det dock bli ett helt appropåmöte med en viss hanhund då blir Rex som djävulen själv och man måste lägga han ner på marken för att han ska lugna ner sig.
Lägger han aldrig ner annars men i detta fallet funkar inget annat.
Han bokstavligen HATAR denna storpudel..Storpudeln är lugn harmonisk och bryr sig inte alls om rex.
Här kommer lite bilder på rex och simbas historia..



30/9 fick vår älskade Simba somna in. Hela dagen ägnades åt honom. Han fick ligga i sängen och mysa med mig. Han låg i soffan och ät ben som han älskade. Vi tog en lång runda i skogen och bara mös innan vi fick åka till Vet. Han fick en lugnande spruta innan han fick dem avgörande sprutorna. Fan vilken fighter han var! Inte ens efter andra sprutan slutade hans hjärta slå utan det krävdes 3 sprutor. Emma var med men satt utanför då han fick sprutorna och kom sen in för att säga farväl till honom. Det sved i hjärtat att behöva lämna honom där helt ensam:(
Saknar honom enormt fortfarande men det blir lättare och lättare.
Varje gång jag ska ducscha eller gå på toa blir jag påmind om Simba:)
Har ett litet ärr efter honom på mitt ben..

Hösten har sen bestått av att rehabilitera mig själv efter att ha slutat med mina antidepressiva.
Fan alltså. Det är inte lätt..
Har varit tufft för hela familjen och det har slitit på oss hårt allt vi gått igenom de senaste 5 åren.
Men vi ska klara det...