Just nu skulle jag kunna slänga mig i sängen o sova någon timme. Men sånt har vi inte tid med nu. sitter o kollar på celine när hon ligger intill mig o sover. Hon verkligen stormtrivs. Känner mig taskig för mång är det som om jag försöker ta avstånd från henne. kanske beror det på att jag förebereder mig på att hon kanske inte finns sålänge till. Men det är ju ngt jag inte vet egentligen. Hon kan leva allt från ngn månad till 1 år eller 2. Kanske är det ett sätt att inte bryta ihopa när hon väl får somna in. Kan liksom inte föreställa mig ett liv utan henne. Hennes bedjande blick när hon vill ha något. Hennes krafsande i golvet på nätterna när hon sover.. Jag njuter av varje sek med henne.

Nä nu kallar hon...Dags för långrunda och sen iväg till praktiken..

konstig känsla

Igår var det det dax..Men vilken obehaglig känsla och varför kändes det lite jobbigt?

Många undrar(ja dem få som kankse läser min blogg) vad jag pratar om. Igår var det möte med mäklaren på Erik Ohlsson och Suada som skulle flytta in i "vår" lägenhet op rödkullastigen.. Där vi har bott i sååå många år, och alla minnen som sitter inristade i själen på lägenheten. Både gott o ont. Lägenheten har dessutom Hasses mamma bor i sen slutet av 60 talet innan vi köpte den.

 Efter besöket körde vi Suada hem och på kvällen skulle vi ses igen i lägenheten för att visa henne runt lite mer o berätta lite saker. Inget vi måste göra men hon var så trevlig och vi ville underlätta för vår underbara vaktmästare Björn. När vi kom bort så ringde vi på vår egen dörr...guuud vilken märklig känsla. Men allt gick bra:)

slutet är nära..

Det bär emot att behöva ta sig till gamla lägenheten idag.. Det är bara det där sista lilla som ska rensas undan. Kan liksom inte slappna av förräns vi e färdiga. Imorgon kommer städfirman. Hade aldrig orkat och hunnit själva. På måndag har vi tillsyn på lägenheten. Det är inte en besiktning utan bara en allmän koll så avlopp e ok, element e ok. Tröttheten kom över mig nu..Men det är bara till att skaka av sig det och snart ge sig iväg:) Ska bli underbart väder idag o lite varmare sägs det. Får lita på solguden:)


Brukar läsa Ulltussens blogg.. Så härligt och läsa om deras kärlek till foderhunden Alize. Fotot här nedan är från valputställningen och Alize träffade på En hund som var så läskig.. Han rörde inte på sig men var ändå så stor:)

Igår var det sista dagen på coachinggruppen...Lite ledsamt men samtidigt kan man inte vara kvar i det gamla. Man behöver komma framåt för att utvecklas. Vi i "agent"gruppen har kommit varandra så nära och igår fälldes en del tårar. Istället för det gamla tråkiga diplomet gjorde vår kära Gitte ngt för oss alla som betydde mer en ett "trist" dipolm. Vi fick alla ställa oss framför gruppen och sedan fick alla säga något positivt om en och sedan fick man själv säga vad man tyckte tiden i gruppen hade gett en.. Alla var så duktiga:) Det som fick oss alla all bl så rörda och då en del tårar fälldes var när vår kära Marianne tog sina första steg hos oss med protesen...Alla jublade och vi blev så glada för hennes skull. Denna grupp har gett mig så mycket kärlek. Tänk alla gångerm an mått pyton men ändå gett sig fan på att man ska ta sig dit. Väl där har humöret vänt och man har gått därifrån med ett leende på läpparna..

Så alla ni som har turen att få Gitte Laserow som coach ska vara glada..Hon har alla fått oss att känna att vi faktiskt duger som människor. Har även fått oss att göra saker som vi kanske aldrig annars vågat. För vissa var det jobbigt men det lättade ju mer man försökte..

Tiden rinner iväg såg ja! In i duschen och sen väntar en sista rensing i gamla lägenheten.

Avslutning

Imorgon är det en dag som jag helst inte vill ska komma. Det är avslutning på en grupp som har kommit att förändra mig. Jag var sååå skeptisk att börja i gruppen på Eductus. Vad skulle jag göra där? Det lät bara sååå himla tråkigt o menigslöst.

Jag tog mitt ansvar att ta mig själv nacken och faktisk pröva på. Man kunde ju inte förlora på det. Men vad var jag egentligen rädd för? Första dagen var jag som ett åskmoln. Men ganska så snabbt smälte jag:) Jag började med att gå i en grupp där vi pratade om hur man söker jobb, vad är bra sätt o vad är mindre bra osv..Den gruppen gav mig inte så himla mkt med det var absolut inte dödstråkigt. Träffade ju goa vänner där. Grupp 2 handlade om hälsa, mindfulness. Ibland lite mkt fakta på tavlan men mycket lärorikt. Den grupp som varit helt klart favorit har varit torsdagsgruppen wow vilket gäng!!!Vi var alla så olika men på något sätt har vi ändå kommit så bra överens. Sen så kommer vi till den person som förändrat gruppen. Gitte! Vilken kvinna. 
Hon säger saker som vi alla vill säga och tycker är bra men som inte vågar.
Ifrågasätter ställer krav ger oss umaningar och samtigt får vi beröm. Tänk om alla hade haft en coach som hon! Önskar henne all lycka på nya arbetsplatsen.
Vi kommer att sakna henne, men vi har lovat oss själva hela gruppen att hålla kontakten på ett eller annat sätt.
Nu väntar en ny tid framför mina fötter!
 

nytt hem...

Till helgen har vi nu bott i vårt nya hem i 3 veckor...Det tog hela 13 år att komma till skott och flytta.

Vi skulle bara bo på rödkullastigen i 2-3 år  för o spara. Men mkt annat kom emellan o hände i våra liv så det blev såhär istället. Var meningen vi skulle flytta till hus men vi kände att pengarna inte riktigt räckte till så vi sökte andra möjligheter och fann detta istället. Nöjd? Japp:)lite småsaker som skanska behöver fixa till. Lite små missar men änsålänge har dem varit väldig tillmötesgående:)

Ska bli skönt att kunna börja tänka på det vi har nu. Har inte avslutat gamla lägenheten o det ska göras nu i helgen..Några grannar kommer man och sakna men hoppas vi kommer och behålla kontakten såklart. Är stolt över mig själv. Har uppnått ett av mina mål och det har varit att flytta utan att känna panik i kroppen med ångest osv...