Life of me: Snart 2år har gått....

Tänk vad tiden har gått snabbt. För snart 2 år sedan såg jag ett meddelande på en fd kompis facebook. Om någon kunde ta hand om en hund. Den anhörige till min kompis satt inne sedan ett år och dem inneboende i lägenheten skötte inte hunden. Han skulle annars avlivas. Jag skulle ta ett beslut och ett stort sådant. Hunden som hette Buster skulle fylla 7 år och var en blandning mellan Labrador/Schäfer/Boxer. Diskuterade med familjen att Buster skulle bo hos oss till vi hittade ett hem till honom.
Ni kan ju bara gissa hur det gick:) Det hela slutade med att han fick stanna hos oss. Några dagar innan jag hämtade hem honom så gick vi in om veterinären som jag trodde skulle svimma när han såg honom. Ni förstår Buster var rätt stor. Vi fick upp honom på vågen som slutade på 50KG!
Redan några dagar senare hämtade vi hem fina killen, 16 april. Det tar ungefär 5 min med buss från centrum där han bodde och hem till oss. Men eftersom jag inte visste hur han skulle reagera promenerade vi hem. Han hade så dålig kondition att jag trodde han skulle sluta andas efter 200 m. Vi gick sakta med säkert.
Såhär såg han ut dagen då han kom hem till oss..

Den första tiden var vi väldigt försiktiga med allt vad promenader hette. Gick korta korta sakta promenader och han fick bekanta sig med omgivningen. Vad jag vet så har denna herre endast ätit skärpmat och har han kommit ut en gång per dag har han haft tur och så bara precis ut o kissa/bajsa och sen in igen:(
Otroligt kärleksfull och ville ha närhet redan från början men va lite lite osäker och vågade absolut inte ta ögonkontakt. Vi har en odlignslott bara 2 min promanad hemifrån så dit fick han följa med varje dag. Bara 5 dagar senare såg det ut såhär. Han bara älskar min man och våra barn. Älskar allt vad människor heter. Hundar gillar han sålänge dem inte hoppar på matte/husse för då får han en tillsägelse. Är det hundar som är mycket på och för kaxiga/tuffa/bitchiga reagerar han. Kastrerade hanar funkar inte iheller.

Något han inte iheller gilla var brödrosten. När den släppte upp brödet så vet han öronen bakåt och flydde. Idag kan han reagera lite lite men flyr inte utan tittar och ligger kvar. Stress är han känslig emot så stressr vi för mkt kan han börja vandra efter oss. Går vi familjemedlemmar upp i varv är irriterade eller likande kommer han med någon leksak och ska trösta/få oss att varva ner. Eller så kommer han bort och tittar ut en och lägger tassan på ens knä.
Denna underbara kille är kärleken själv. Att tänka på avad han utsatts för får mig att undra hur han kan vara den underbara hund han är idag. Kunde likagärna vara tvärtom. Kan inte en massa konster men trots sin höga ålder och att han aldrig fått någon som helst träning kan han gå fot eller sidan som vi säger. Han tar ögonkontakt, kan leta godis, har klickat in honom, kan vinka osv..

På dessa 2 år har vi även blivit stamkunder hos vet. Här finns ändå inte alla papper med.

Buster har blivit kastrerad i början när han kom till oss för förstorad prostata, våtexem, svamp i öronen xantal gånger, öroninflammationer, halsfluss, tarmparasit, spräckta trumhinnor, senast i dec fick han hög feber och var väldigt dålig och nu senast fick började han halta vliket vi bara trodde va att han trampat fel. Men det visade sig att höfterna var superduperdåliga och att haltandet berodde på att han belasta frambenen mer. 4 antiinflammatoriska sprutor fick han. 1 i veckan i 4 veckor. Dem ska hålla i cirka 6 månader. Han kommer ha skov där han har ont och kommer att få gå på smärtstillande dem onda dagarna. Men sålänge han har fler bra dagar än dåliga får han stanna kvar hos oss. Trots allt denna fina hund varit med om har han en otrolig livsglädje och och njuter av livet och allt vad som erbjuds honom. Glömde ju berätta att han även går på simning på djursjukhuset, får akupunktur och får vibratorbehandling.

22april 2013