måndag 23 mars 2015

Vi kämpar på!

Vilken fighter Buster är. Första gången vi var på rehab var ju mer en genomgång och Marie kände och klämde på Buster och han fick prova på och simma lite. Andra gången började vi på riktigt och han fick både simma och få akupunktur. Torsdagen den 12 mars skulle vi dit men Marie blev sjuk och vi fick skjuta på det en vecka. På fredagen den 13 av alla dagar började Buster halta lite lite och dagen därpå ville han inte direkt resa sig. Klumpen i magen kom och tårarna rann för nu trodde jag att det var kört. Jag skickde ett sms till min underbara Vet och med hans godkännande fick jag ge Buster smärtstillandet jag hade hemma.

Det fick denna dag bli mkt kärlek och mys med enbart korta korta promenader. Ut på gräset i princip och göra sina behov och in igen. Vi skulle aldig låta honom lida. Det finns inte en chans. Men han hade fortfarande den där livsglädjen och sålänge hans skov med värk kommer sällan och han själv vill kämpa så låter vi honom leva vidare. För den dagen då vi märker att hans bra dagar är färre än dem dåliga låter vi honom vandra vidare. Men som det är nu så tar vi dagen som den kommer:) Redan på söndagen började han gå lite mer men fortfarande lite haltande. Tisdagen som kom va han så pass bra att vi åke iväg på rehaben på djursjukhuset. Lite siming och akupunktur senare var det som att vi fick en ny hund. Fick även prova på vibratorkudden/mattan. Detta gör verkligen nytta för kropp och själv. Lillhusse kom och hämtade oss med bilen och Buster var lite trött men glad. Vi skulle sen iväg och handla men Husse/Hasse fick stanna hemma med Buster medans jag tog bussen till coop. Vi visste ju inte hur han skulle reagera av dagens behandling så vi ville inte lämna honom ensam. När jag kom hem väntade jag mig en trött och seg hund men det jag fick se fick mig att få tårar i ögonen. Det var som en ny hund. Han var mycket piggare och gladare nästan så jag fick säga åt honom att varva ner:).. Jag rekommenderar sim/akupunktur/vibratorplatta tilll hund.




             



                                 Vi hoppas på att han får ngt år till. Vi kämpar på tillsammans:)

Inga kommentarer: